Att guida nervsystemet – en bortglömd nyckel till smartare träning
I en tid då det mesta inom träning fortfarande bygger på visuella instruktioner, yttre form och "gör så här"-mentalitet, är det dags att ifrågasätta om vi verkligen leder på ett sätt som stimulerar hela människan. Fysisk träning har alltför ofta reducerats till övningsorienterad instruktion: vi pekar, visar, demonstrerar och förväntar oss att deltagaren ska följa efter.
Men kroppen är inte bara en maskin som ska kopiera rörelser. Den är ett levande system – med ett nervsystem som behöver stimuleras för att verkligen förstå, integrera och utvecklas. Genom att utmana klassiska träningsprinciper och istället bjuda in till ett mer neurologiskt informerat ledarskap, kan vi skapa träning som är både smartare och mer mänsklig.
Två metoder som visar en annan väg
Två tydliga exempel på hur träning kan göras mer neurologiskt intelligent är Proprioceptive Neuromuscular Facilitation (PNF) och Feldenkrais-metoden. Dessa metoder går bortom det visuella. De arbetar med guidning genom beröring, medvetenhet och ett syfte att få nervsystemet att börja kommunicera på nya sätt – istället för att bara härma rörelser.
Proprioceptive Neuromuscular Facilitation (PNF)
PNF utvecklades ursprungligen av Dr. Herman Kabat och Margaret Knott som ett sätt att hjälpa patienter med neurologiska funktionshinder att återfå motorik och kontroll. Idag används tekniken av såväl fysioterapeuter som idrottscoacher för att förbättra rörlighet, styrka, balans och proprioception – kroppens förmåga att känna av sin position i rummet.
PNF bygger på aktiva och passiva rörelsemönster i diagonaler och spiraler – samma rörelser som kroppen naturligt använder i vardag och idrott. Genom att kombinera isometrisk kontraktion med stretching, ofta i kombination med guidande beröring och tryck, skapas en djupare kontakt mellan muskler och nervsystem.
Forskning visar att PNF ökar rörelseomfånget mer effektivt än statisk stretching, samtidigt som det förbättrar neuromuskulär kontroll. En studie publicerad i Journal of Strength and Conditioning Research visar att PNF har signifikanta effekter på styrka, koordination och rehabilitering av idrottsskador.
I praktiken betyder det att tränaren behöver vara nära. Att känna in, guida med lätt tryck, korrigera och spegla rörelsen genom subtil beröring. Det är inte styrketräning i klassisk mening – det är en kommunikation mellan nervsystem och rörelseapparat.
Feldenkrais-metoden
Feldenkraismetoden, utvecklad av den israeliske fysikern och jujutsu-mästaren Moshe Feldenkrais, är en lärandepraktik som syftar till att förbättra självbild och rörelsekvalitet genom medveten rörelse. Här handlar det inte om att prestera, utan om att lyssna in kroppen och lära om – genom rörelse.
Träningen sker ofta liggande eller sittande, med långsamma, varsamma rörelser där den aktiva själv får upptäcka nya sätt att röra sig. Beröring används ibland som guidning – inte för att korrigera utan för att väcka nyfikenhet i nervsystemet.
Vetenskapligt stöd finns i studier som visar förbättrad balans, gångförmåga, koordination och livskvalitet – inte minst hos äldre och personer med neurologiska sjukdomar som Parkinson. En meta-analys från BMC Neurology visade att Feldenkrais-metoden signifikant förbättrar funktionell rörlighet och minskar smärta.
Men den verkliga styrkan i Feldenkrais ligger i den mentala effekten. Deltagaren får inte bara ett nytt rörelsemönster – utan en ökad självkännedom, trygghet i kroppen och större tillit till sin egen kapacitet.
Klyftan mellan klassisk träning och neurologiskt ledarskap
Klassisk träning bygger ofta på ett yttre ideal: övningen ska se rätt ut. Det finns en korrekt teknik, en tydlig mall – och tränaren instruerar visuellt, gärna från scen eller via video. Fokus ligger på position, repetition, symmetri. Men detta lämnar ett stort glapp – för vad händer när kroppen inte svarar på dessa instruktioner?
Många människor tränar år efter år utan att egentligen känna in vad de gör, utan att förstå varför, och utan att uppnå funktionella resultat. Varför? För att deras nervsystem inte är med. För att de inte är aktiverade inifrån. För att deras behov inte matchar övningen – men ingen har frågat.
Den klassiska tränaren ger instruktioner. Den neurologiskt nyfikna tränaren ställer frågor:
Vad behöver just din kropp förstå här?
Hur känns det när du gör det så här?
Vad händer om du flyttar tyngdpunkten en aning?
Ett neurologiskt guidande ledarskap är mer komplext. Det kräver närvaro, tålamod och relation. Det är mindre effektivt på papper – men mer effektivt på djupet. Det bygger självledarskap, medvetenhet och långsiktig utveckling.
En ny typ av ledarskap
Jag vill se ett modigare ledarskap. Ett som vågar guida med närvaro, närhet och tillit. Risken att bli missförstådd eller att läsa av fel och därmed “kränka” finns – men är den inte värd att ta?
Ett ledarskap där beröringen inte är kontroll – utan kommunikation. Blir det fel får det rättas till. Det är ett mer utmanande ledarskap, kräver mer närvaro – och du blir aldrig perfekt. Men du leder och skapar en träning med ett högre syfte än att bara prestera i övningar.
Jag vill bidra till ett nytt ledarskap som syftar till att få individer att vilja leda sig själva i en miljö som är mer tillåtande – och mindre dömande eller “kränkt-orienterad”.
Vill du veta mer, eller har du synpunkter på mitt resonemang kring hur jag arbetar med inspiration, engagemang, beröring och neurologisk guidning i min träning? Hör gärna av dig. Jag blir glad om du följer mitt nya Instagramkonto där jag delar tips, exempel och reflektioner: @josemoveoo2025